Personalia:
Att omtala dödligheten är ett outtömligt ämne. Man behöver icke dräpa sin tid med för vidlöftlig bisak om de dödas lefvernes heskrifning, Ty Herranom den allvetande tillhör omdömesrätten att allt granska. Men låtom oss af deras hädanfärd hämta samtalsämne om vår egen förestående förvandling. Speglom oss i dem som före oss hafva förts ner i grafvens tysta och tackom Gud för varje dag solen ännu för oss lyser på nådens himmel. Den i Öckerö Nordg. afl. och här ute idag hegrafna hustrun Annika Andersdotter föddes i Skarvik d. 9 Oct.1780. Föräldrarne voro Anders Thorsson och Lisa Clargren derstädes. Tillväxande i det goda till bragte hon hos dem sin yngsta ålder och år 1800 ingick hon ägta för bund med dåvarande ungkarlen Ole Bengtsson på Björkö Rhyd, hvilket egtenskap i Skarvik välsignades med en son som dock i spädare åren afled. Sedan hennes bemälde förste man genom döden bortgått år 1819 trädde hon i nytt gifte med numera Nämndemannen och i svåra sorgen efterlefvande Enkl. Olof Larsson i Öckerö Nordg. Med honom hade hon ett gossebarn som är dödt och en dotter som redan öfverlefvat 16de året. Ifrågavarande aflidna person är känd såsom hafvande varit en huld maka, driftig, ordningsfull, kunnig, allvarsam husmoder och värderad af dem som närmare känt henne. I några dess sednare åren har hon då och då dragits med hufvudvärk emellanåt och förut varit frisk, men i dag fyra veckor sedan då hon för sista gången här i helgedomen delaktiggjordes af H.H. Nattvarden sjuknade hon efter hemkomsten så allvarsamt att hon då alldeles blef sängliggande. Botemedel för hennes innerst verkfulla hufvud söktes hos Läkare, men icke heller emot hennes död var någon krydda upvuxen. Märkvärdigt att Annikas i de sista sjukdomsdygnen förbleknade anletsdrag fick i dödstimmen utseende af ett lif som vederfås. Ja så kan den utslocknande lifsgnistan kraftyttra sig i likhet med en gnista eld, hvilken hållande på att utdö, lifligt upblänker innan den alldeles försvinner. Merbemälda hustru Annika Andersdotter som i sistl. maji fick öfver lefva sin blinde broders nermyllande i kyrkogården, dog sjelf stilla och lugn kl. 3 om ottan i Thorsdags åtta dagar och upnådde sådeles 58 år 1 mån och 21 dagar Sofve hon i frid etc......