För Allmenheten - Ansedel
För Allmenheten - Ansedel
NamnAugusta Niklasdotter
Född1859-08-23, Leby, Tegneby, Orust (O)
Död1941-02-26, Brännö, Styrsö (O) Ålder: 81
Begravd1942-03-05, Brännö, Styrsö (O)
MorJohanna Olofsdotter (1824-1863)
Partners
Död1938-12-29, Brännö, Styrsö (O) Ålder: 90
Född1848-05-09, Tegneby, Orust (O)
YrkeÅbo, skeppstimmerman
FarPeter Olsson (1806-1879)
MorKristina Olsdotter (1810-1894)
Äktenskap1878-07-07
BarnJohan Axel* (1878-1961)
 Carl Oskar (1880-1880)
 Tor Oskar (1882-1882)
 Gustaf Brunelius (1883-1883)
 Hanna Amalia (1886-1918)
 Clara Alexandra (1888-)
 Carl Albert (1891-1912)
 Knut* George (1893-1977)
Notis för Janne* Petter (Partner 1)
Konfirmerad 1864.Under sina yngre år ägde och brukade han olika stora delar av sitt fädernehem. Under åren 1871 till 1881 var han under flera perioder till sjöss som timmerman och konstapel. Inskriven på Göteborgs sjömanshus under nr 32/1871. Den 24/10 1884 flyttade han med hustru och son till Halmstad där han stannade tills 7/10 1885,(nr 13/1885) då han flyttade till Hönö. De bodde hos Johans syster Christina i Klova, tills de byggt sitt hus i Valen. Han blev den förste bofaste snickaren på ön. Han var byggmästare där fram till år 1917, då han köpte en mindre gård på Brännö. Sonen Knut övertog huset. Dit flyttade han med hustru och dottern Alexandra samt den nyligen avlidna dottern Hannas minderåriga dotter Helfrid, senare gift med Kopp. Jannes äldre broder Abraham var gift och bosatt på "Banken" på Öckerö och hans syster var gift och bosatt i Klova på Hönö.Ur Hönö de fyra byarnas ö. s.178-180. EN SNICKARE KOMMER TILL HÖNÖ: I fiskarsamhällena fanns i gamla tider inga bofasta hantverkare. Fiskarna själva var alltför yrkesstolta för att ägna sig åt någonting annat än det som hörde fisket till. Då ett hus skulle byggas måste man inte bara köpa timmret från fastlandet. Man måste även leja arbetskraften därifrån. Det var besvärligt för beställaren, för han måste svara för att arbetsfolket fick mat och logi. Så småningom hade befolkningen på Hönö blivit så stor att några hantverkare kunde bosätta sig här och finna sin utkomst. Under 1800-talets senare del kom sålunda någon snickare, någon skomakare och någon som kunde driva handel.
Flyttade till Halmstad 18841024


1885 gick skeppstimmermannen Janne Pettersson-Rohman från Rom på Orust iland och slog sig ner hos sin äldre syster Stina, som var ingift på Hönö och bodde i Klova. Han hade med sin hustru Augusta och sonen Axel. 1887 köpte han en tomt och byggde sitt hus vid Kalvhagsdammen, nuvarande Valenvägen 20. Han verkade som husbyggare på Hönö fram till 1917, då han flyttade till Brännö. Ända fram till 1900-talets början timmrades husen upp med liggande rundtimmer. Virket köptes oftast direkt av någon skogsbonde på fastlandet och fraktades endast kvistat och i någon mån barkat ut till öarna. Stockarna skulle vara minst sex tum i smaländan. Det blev tunga och stabila bitar. Nu började snickarens egentliga arbete. Stockarna barkades och bilades jämntjocka i sidled och en ränna höggs upp i överstockens underkant så att den någorlunda passade till understockens rundning. Så lades första stocken ut på stengrunden. Hörnen "knutades" ihop och man kunde se hur stort huset skulle bli. I "knutarna" var det enda stället i husstommen, där man fick spika. Annars naglades stockarna samman med "dymlingar" av trä. Mellan stockvarven lades rikligt med mossa som tätning. Det var snickarens barn som skulle skaffa fram mossan från markerna. Husstommen restes och taktäcktes. Därefter fick det stå över vintern för att det råa timret skulle torka och bygget skulle sätta sig. En byggmästare hade på detta sätt flera hus stående över vintern. Vintertid pågick följaktligen inget utomhusarbete på byggena. Då stod snickaren hemma i sin bod och tillverkade snickerierna till husen. Av oarbetade bräder och plank tillverkade han fönster och dörrar, all listverk både för inredningen och för ytterklädseln. En del enklare möbler hörde till. När våren kom var det tid att färdigställa husen. Nu hade barnen åter en uppgift. Under höst- och vinterstormarna hade de samlat och stackat sjögräs. Detta släpades nu hem och användes till fyllning i golven. Arbetstiden var omänskligt lång. Man arbetade helt enkelt så länge det var dagsljus. På lördag fick man i alla fall sluta vid 4-5 tiden. Söndagen var fri och då brukade man gå till kyrkan. Den som skulle ha huset, måste stå för kosthållet och det var säkert inte alltid så lätt. Det har beskrivits att det bjöds på de mest underliga stuvningar. Basfödan var givetvis fisk och potatis eller rovor. Vintertid gav snickeriet liten förtjänst och då gick hantverkare med ut på vadfisket. Vadfisket krävde större besättning än övrigt fiske. --Other Fields RESI: Tegneby, Halmstad, Bergagård, Brännö
Senast ändrad 2017-10-04Skapad 2023-08-26 C_G Sörensson med hjälp av Reunion för Macintosh