Var lagman i Göteborg 1699-1716 och i Västervik 1718, Lagman i b.a. Nyland, Tavastehus i Finland

Det är en Erik Vadst född i Göteborgs Garnisionsförsamling 4/6 1693 fadern Per Vadst som var FÄLTSKÄR.

Följande är noterat Uddevallas vigselbok 1724 den 4 November: Lagmannen Högaktad Hr Jacob Wadst, samt dygdasamman Jungfrun Ingebor Gårdman, Copulerades samman af dombProsten från Götheborg.

Enligt Husförhör 1717-1730 i Bosebo socken
Bolbynäs
Wälborne Herr Lagman Jacob Wast kom 1730 5/3 7/19 18/11
Wälborna fru Ingeborg Wast 5/3 7/19 18/11
Do. Jungfru Ursilia Wast

Bolbynäs Eldhärjades 1732
1731-1737 Ist Rothen Bollbynäs
Wällbne LagMannen Jacob Wast 1731 4/8 /718 10/17 1/6
Wälbna Fru Ingeborg Wast
Dottr. Jungfru Ursilia Wast
Dottr. Chatharina Charlotta Wast

1738-1744 Bolbynäs
Wälbnn Herr Lagman Jacob Wadst 3/31 1/9 10/15, 1739 1/6
Wälbnn fru Ingeborg Wadst 3/31 1/9 10/15, 1739 1/6
Dotr Jungfr. Ursilia Wadst Barn
Dotr Jungfr. Chatharina Charlotta Wadst Barn
Son Gabriel Wadst

1745 -1751 Bolbynäs
Lagmanskan, fru Ingeborg Wadst
S. Gabriel Wadst
S. Carl Gustaf Wadst
Dott. Jungf. Britta Chatarina

1752-1755 Boseby Socken
1ta Roten Bolbynäs
Lagmanskan Fru Ingeborg Wadst 1703 nov.
S. Gabrierl 1731, 3 Maj
S. Carl Gustav 1736 16 Nov.
Dr. Jungfru Britta Catharina 1740 25 febr. död 1956. Uiti Örsting

Bosebo Socken från år 1758
1ta Roten Bolbynäs
Lagmanskan Fru Ingeborg Wadst 1703 nov 1759 Landryd Långaryd Soken
S. Gabriel 1731, 3 Maji Överstruket Student
S. Carl Gustav 1736, 16 nov

Den 5 dec. 1733 skrev Jacob en tjänsteansökan till Svea Hovrätt


Den 13 dec 1730 skänkte Lagmaninnan Wadst i Bollbynäs 1 daler till de Fattiga i Bosebo
Den 10 dec 1731 skänkte "Evälborne Herr Lagman Wadst i Bollbynäs" 1 daler
Han skänkte 1 daler per år i december fram till 1738 och efter detta har det hänt något.


BOSEBO - den våldsamme asadyrkaren Bose omvändes. Cecilias död.
"Om den första kyrkans byggande har en i orten aIlmänt känd sägen åtskilligt att förtälja. I Bolby (Bolbynäs) bodde en mäktig hedning vid namn Bose, hvilkens yxamärken troligtvis omringat äfven det nuvarande Kyrkarp och Lilla Bosebo. Vid hans namn är jämväl Bohult förknippadt med sagan. I Boses hem hade ofriden dragit in, ty en af dess kvinnliga medlemmar hade blifvit kristen. Om denna, som hette Märja (Maja), varit Boses hustru eller piga, är ovisst. Märja plägade om söndagarna begifva sig den 2 1/4 Mil långa vägen till Sandviks kyrka - då den enda i orten - för att deltaga i gudstjänstfirningen. Bose, som trodde sig göra mera nytta på söndagen med sin yxa i skogen, förbjöd vid lifsstraff Sandviksfärderna. Då förbudet icke åtlyddes, emedan Märja sade sig behöfva inhämta Guds ord för sin själ, lät den vredgade husbonden föra en kvarnsten till den vid sjöstranden stående båten, lade stenen i en säck och tvingade den kristna kvinnan att sätta sig på densamma. Härefter kastades säcken med sin börda i sjön, under det att Bose hånfullt tillropade Märja att segla till >hvite Krist> för att hämta säcken full med Guds ord. Men se, då skedde ett under. Stenen förvandlades till fjäder, och lätt som en svan simmade Märja öfver sjön, hvilken anses hafva fått namn efter henne. Bestört öfver järtecknet, red Bose själf till Sandvik, såg och trodde. Vorden kristen, ville han bygga sig en egen kyrka. I en hagmark vid Gäddås utpekas den plats, där han först ämnat uppföra densamma. Men då allt, som byggdes upp omdagen, refs ned om natten, måste ett annat ställe väljas. För detta ändamål lades tvänne timmerträ på en vagn, förspänd med ett par otamda fläckiga tvillingstutar. Dragarna, som fingo gå hvart de själfva ville, stannade på den plats, där Bosekyrkan byggdes och som allt fortfarande är kyrkplats. Efter denne Bose anses kyrkoförsamlingen hafva fått sitt namn.
En förföljelsestorm måste inom kort hafva uppstått mot den unga församlingen, ty de öfver den nya läran förbittrade hedningarna dräpte den kristna "jungfrun Cecilia" i närheten af kvrkan. Där hennes blod utgöts, framkvällde den klara Sisslekällan, i hvilken offergåfvor nedlagts, på det att martyren måtte från de offrande afvända sjukdomar och annan ofärd. Sissela, som i sagan ofta identifieras med Märja, skall hafva haft sitt föräldrahem i Sissiebo eller Däkegården, Villstads socken."


Historiam urbis Gothoburgi
av Haqvin E. Setthelius 1715


KAPITEL
Inledning

1. Om staden
Göteborgs
grundläggning

2. Om namnet
och läget

3. Om
befästningarna
förstäderna,
märkliga
byggnader
och andra
stadens
prydnader

5. Om staden
Göteborgs mera
minnesvärda
öden

Fjärde kapitlet
OM STADEN GÖTEBORGS
STYRELSE HANDEL OCH HAMN
§ 1.
I början var stadens styrelse uppdragen åt en burggreve, tre presidenter och tolv rådmän tillika med en svensk och en tysk sekreterare. Följande hava varit burggrevar: van Dyk, Daniel Lang, Andreas Apelbom, Israel Norfelt och Gerhard Lejonkrantz. Presidentskapet förvaltades först skiftesvis av rådmännen, men sedan presidentbefattningen blivit beständig, uppdrogs den åt följande: den förste var Rutger von Ackeren, efter vilken i ordning följt Petrus Höger, Petrus Rosenschiöld, Petrus Knutson Befverfelt, Laurentius Broman, Antonius Knip, Israel Norfelt, Jahannes Spalding, Magnus Gripenklo, Abraham von Eyk, Johannes Mackler, Alexander Kock. Borgmästare hava varit Gerhard Braun-Johan, Anders Spalding. Och nu innehaves befattningen av Herr Johannes von Gerdes och Herr Wilhelm Silentz, män särdeles berömda genom sina förtjänster och sitt rykte för rättvisa. Sekreterarebefattningen upprätthåller Herr Håkan Ekman, en man utmärkt av bildning och lärdom, vilken välvilligt meddelat mycket, som belyst stadens historia, och jag skall med tacksamt sinne städse erkänna hans välvilja. Rådmännen äro tolv, av vilka sex vinnlägga sig om bokliga strävanden och odla musernas konst, de övriga sysselsätta sig med handel. Nu för tiden består Göteborgska rådet av följande hedervärda män: Johannes Bechman, Jacob Wadst, Frans Schröder, Jahannes Böcker, Wilhelm Utfall, Eric Cederberg [=Cederbourg], Abraham Bruhn, Gerhard von Ölken, Christoffer Christoffersson, Johannes Rambeau, Cornelius Thorson och Kilian Svartz.
§ 2.
Med de infödda är handeln ganska livlig, och så är förhållandet i synnerhet med de närboende såsom bohuslänningarna, värmlänningarna, västgötarna och hallänningarna, från vilka det är stor tillförsel på järn, master, sparrar, beck och otaligt annat, som utföres till utlandet. Huru stora tillgångar detta slags handel kräver är lätt att gissa. Man påstår att från Göteborg årligen utskeppas så mycket järn, att det, ganska lågt värderat, uppgår till sex tunnor guld. Den utländska handeln drives vitt och brett, såväl över Öster- som Nordsjön, ja över Atlantiska havet och Medelhavet, i Asien, Spanien, Britannien och de berömda städer, som ligga vid Östersjön.
§ 3.
Hamnen är lika rymlig som säker, enär den försvaras av den genom läge och befästningar starka borgen Elfsborg. I denna borg finnes en kyrka, varest folket, samlat i tre våningar, har prästen i den mellersta, och vilken kyrka med mycken konst har blivit uppförd under tillsyn av den högädIe översten Herr Christoffer Witting. För flottan finnas två varv, Gamla och Nya. Vid Gamla varvet, som är beläget vid pass etthundra steg från staden, byggas skeppen. Här är även säte för flottans chef, den högvälborne greve Axel Lejonhufvud. Nya varvet ligger nära Göta älvs mynning, omkring femhundra steg från Gamla, och stranden närmast intill är upptagen av byggnader, så att varvet har utseende av en stad. Flottans hamn är allt ifrån älvens botten försedd med starka skyddsvärn för att kunna bryta varje stormarnas och vågornas angrepp; likväl hände det för något år sedan, under det en förskräckligt stark nordvästanvind blåste, att vågorna, svällande upp mer än vanligt, kastade de fartyg, som voro illa förankrade, upp på land.


Historiam urbis Gothoburgi
av Haqvin E. Setthelius 1715

Fjärde kapitlet
OM STADEN GÖTEBORGS
STYRELSE HANDEL OCH HAMN
§ 1.
I början var stadens styrelse uppdragen åt en burggreve, tre presidenter och tolv rådmän tillika med en svensk och en tysk sekreterare. Följande hava varit burggrevar: van Dyk, Daniel Lang, Andreas Apelbom, Israel Norfelt och Gerhard Lejonkrantz. Presidentskapet förvaltades först skiftesvis av rådmännen, men sedan presidentbefattningen blivit beständig, uppdrogs den åt följande: den förste var Rutger von Ackeren, efter vilken i ordning följt Petrus Höger, Petrus Rosenschiöld, Petrus Knutson Befverfelt, Laurentius Broman, Antonius Knip, Israel Norfelt, Jahannes Spalding, Magnus Gripenklo, Abraham von Eyk, Johannes Mackler, Alexander Kock. Borgmästare hava varit Gerhard Braun-Johan, Anders Spalding. Och nu innehaves befattningen av Herr Johannes von Gerdes och Herr Wilhelm Silentz, män särdeles berömda genom sina förtjänster och sitt rykte för rättvisa. Sekreterarebefattningen upprätthåller Herr Håkan Ekman, en man utmärkt av bildning och lärdom, vilken välvilligt meddelat mycket, som belyst stadens historia, och jag skall med tacksamt sinne städse erkänna hans välvilja. Rådmännen äro tolv, av vilka sex vinnlägga sig om bokliga strävanden och odla musernas konst, de övriga sysselsätta sig med handel. Nu för tiden består Göteborgska rådet av följande hedervärda män: Johannes Bechman, Jacob Wadst, Frans Schröder, Jahannes Böcker, Wilhelm Utfall, Eric Cederberg [=Cederbourg], Abraham Bruhn, Gerhard von Ölken, Christoffer Christoffersson, Johannes Rambeau, Cornelius Thorson och Kilian Svartz.